BIBELN
eller
DEN HELIGA SKRIFT
KONUNGEN ÅR 1917

138 Psaltaren

Psaltaren

Index

139 Kapitlet

1


 

  För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.  

 

 


2


 

  Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.  

 

 


3


 

  Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.  

 

 


4


 

  Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.  

 

 


5


 

  Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.  

 

 


6


 

  En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.  

 

 


7


 

  Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?  

 

 


8


 

  Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.  

 

 


9


 

  Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,  

 

 


10


 

  så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.  

 

 


11


 

  Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,  

 

 


12


 

  så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.  

 

 


13


 

  Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.  

 

 


14


 

  Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.  

 

 


15


 

  Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.  

 

 


16


 

  Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.  

 

 


17


 

  Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!  

 

 


18


 

  Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.  

 

 


19


 

  Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,  

 

 


20


 

  de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!  

 

 


21


 

  Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?  

 

 


22


 

  Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.  

 

 


23


 

  Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,  

 

 


24


 

  och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.  

 

 


140 Psaltaren

 

 

 

HTMLBible Software - Public Domain Software by johnhurt.com

 


Other Items are Available At These Sites: